Toppjaktstiden nu är slut,
blott ett ynka litet skjut.
Men tro nu ej att detta porr e´ ,
snackar om en ussel orre.
Detta blev ett bottenår,
man gräva i sin frys nu får.
Ner från botten gräva upp,
någon ståtlig tjädertupp.
Men sista dagen den var vacker,
till skogen man får säga :tacker.

Kul det var att skida runt,
titta på båd kul o strunt.
Vilka sig i skogen rört,
där jag fram med skidor kört.
Älg och räv o tjädertupp,
och mård o hare i en grupp.
Dock skogsbolag de ej behaga,
när som här de tallar gnaga.

Men snart jag visar kavalkad,
med bilder som gör själen glad.
Tror ni ej på själva katten,
i Strömsholmsån man såg ju vatten.
På en bild från cafe-Niva,
dagsmeny-älgfärsbiff o chokladskiva.
           
Om på nåt man måste klaga,
känns ju lite övermaga.
Men de gnäller överallt,
att folk för skidspår ej gör halt.
Jag som haft här spår så fina,
se vad älgar gjort med mina.

Nu i morrn det bär till stacken,
för stackars myror det är tacken.
Skogen nu ett tag får vila,
till slit o släp var myra kila.
Vill till alla ställa fråga,
svara om ni har förmåga.
På en plats han mig förstumma,
att nån med skallen så kan trumma.
Jag vet inte fågelns sort,
snälla hjälp herr myra fort...

Nu det slut på myrans flit e´,
många rader om rätt lite.
hopp o hej nu detta räcka,
hörs igen o styfft e vecka :)

Det enda som egentligt hänt,
är väl detta fyll-event.
En man ni vet han femti fylla,
som bor mitt bland spenat o mylla.
med tant och hundar han är trygg,
på sommarn mest de jaga mygg.
Oj kanske lura er nu..kors,
platsen är ju Oslättfors.
Ej längre nu ni ovisst vånda,
Anders kallas oxå Honda.

Denna kväll var stugan full,
och kom de dit för Anders skull..
Eller var det mest för maten,
gissa om det fanns på faten.
Frun i huset mest allt lagat,
Anders en del ner i frysen jagat.
Men då ska ni kom ihåg,
mest så tar han hjälp av tåg.
Man där åt o man där drack,
nästan så att vommen sprack.
En vidvinkel nog vart det rätta,
för att visa det som mätta.
Fick väl med en liten del,
av en middag som var hel.
        
För att gå på fint kalas,
med present det måste tas.
Många dagar man först undra,
ska man ge en hälleflundra.
Men det finns en hyfsad risk,
storfiskarsonen gett han fisk.
Kanske någon björvedstubbe,
glädja kan en gammal gubbe.
Mera tänka o fundera,
! en staty av torkad lera!
Sen en tavla han och få,
när som minnet tränga på.
När han blir senil och yra,
han se och minnas dar med myra.
    
Men nu åter till kalas,
ej så mycket gick i kras.
Och efter dryckjom som där fanns,
man ville skaka på sin svans.
Det på plåster satte spår,
när myra krossa damers tår.
På den lilla dansrotundan,
inte många där hann undan.
Inga bilder finns på vingel,
istället visar lite mingel.
            
            
             
En brud hon var het på dansen,
riktig fart var där på svansen.
Höll sig dock mest nära maten,
smakade allt gott på faten.
Rimmets drottning heter Alice,
alltid partyns favvo-brallis

Kvällen fort blev ganska sen,
ej längre stadig på sitt ben.
Bara ringa bebis sen,
hon fort med limon körde hem.
Denna kavalkad nu måste sluta,
när fylleristen själv får puss på truta.

Nu från glesbygdfest det räcka,
hörs igen om liten vecka.

Detta i sanning rubrik i kubik,
när myran tänkt skriva om lite trafik.
Nåt av det bästa från denna boning,
prova den med o-lika betoning.
Som ni väl vet det är inget skämt,
små myror de jobba ju nästan de jämt,
Vill för er nu om en dag här berätta,
annandan ej alls blevo den  lätta.
Fram till kneget det blev att ta niva,
sen i bussen in han frostnupen kliva.
Väglag nu det hette ju duga,
nästan man vill ropa högt huga-huga!

Gingo väl ändå ganska så bra,
skulle ju utåt mot Harkskär idá.
Tänkte nog att det en fin tur det bliva,
men rätt som det var fanns en meterhög driva.
Gammal är regeln att fart klarar allt,
som vanligt skall regler tas med nypa av salt.
Först kom där en traktor med spännband helt nytt,
snart har vi tillverkat en småbits-snutt-pytt.
Trots att vi drog likt varma raketer,
rubbades icket buss millimeter.
Kommer nu lite bilder på rad,
till sist så blev bärgarns plånbok rätt glad.
              

Riktiga doningar krävdes förstås,
så efter nån timme igen var man loss.
Oxå ett sätt att förtjäna sin hacka,
tur att man hade båd termos och macka.
Nån dag i veckan blev oxå en tur,
försöka att pricka nåt fjäderklätt djur.
Men om inget händer det blir årets sista,
för skidorna nästan i djupsnö man mista.
Att berätta det känns nästan löjligt,
men att köra fast Niva det var oxå möjligt.
    
Några veckor av toppjakt är kvar,
undrar om det blir några skidföre-dar.
Kanske får tjädrar i talltoppen mysa,
själv får gräva fram gamla i frysa.
Hitta i skåpet nå gamla Nan-bröd,
om man smakat dom då man fallit ner död.
Men några i byn tyckte det nog var gott,
en Indisk buffé mina talgoxar fått.
        
Sen till sist här i början på året det nya,
jag önskar att Fan-clubens chef på sig krya.
För denna gång det nu nog får räcka,
vi höres igen om styfft drygt en vecka.