Septemberjakt
Vid denna tid just varje höst,
så talar till en skogens röst.
Mot norr det bär och höstens prakt,
för där det gäller nu älgjakt.
Det börja ej så väldans bra,
och blött som tusan det ju va.
Ingen fick just se nått djur,
så bilderna blir först natur.
Regn o blåst är ruggigt väder,
och för oss med hud som läder.
Ingen vittring i hundnos,
jaktlyckan den for sin kos.
Men på onsdan sen det vände,
Raymonds Bamse älgar kände.
Sprang mot Arvid i en fart,
två plopp plopp sen var det klart.
Sen en fika och ny plan,
vi må ju ligga i som . . .
Då älg det for åt alla håll,
och en han hade dålig koll.
När Ewald börjat att tok-skjuta,
en fin tjur sin bana sluta.
Nu så hade proppen gått,
i skogen knalla på så smått.
Om torsdan vi över bäcken fara,
där oxarna ju brukar vara.
Vädret hade oxå vänt,
sol på nosen vi nu känt.
Arro som är fjällens stjärna,
letar runt här mer än gärna.
Snart han viftar på sin svans,
när myran fått en leverans
När vi sen kom till slakteriet,
så fick man se trots allt sitt slit.
Snorhyrvlar vill ej myras ord ju höra,
de tatt på kåpor på sitt öra.
Men inte hjälper det nån gång,
historien blir till vacker sång.
För denna dag den minns man väl.
och spar därinne i sin själ.
Men värre blev det nästa dag,
den yngsta jägarn Patriks Tommy.
Gick helt själv när dan var slut,
sa : jag går o finn en älg o skjut,
O tro ni int på själva ...
innan det var slut på dan.
Det hade just nån timma gått.
han fällt en älg med säkert skott.
Stolt var fadern som en tupp,
det är ju han som lärt en upp :)
Till sist jag bjuda på nån extrabild,
som i minnet gör en glad och mild.
Tror sen att det nog kan räcka,
med rapport från härlig älgjaktsvecka.
Hopp o hej och ha det bra,
Vi hörs igen en annan da :)
.
