Om denna dag man vill ej skoja,
bäst stanna i båd slott som koja.
För från plats dit de flesta mest ber,
faller det mängder av blötsaker ner.
Skänker en tanke till djuren i skog,
där som de vandra i dagliga knog.
Funderar o undrar om deras päls,
väger dagar som denna likt nysvetsad räls.
Kanske de sitta o drömma och klaga,
jägare snälla, ta oss av daga!

Fast nu i kaminen sprakar en brasa,
och över tangentbord fingrarna rasa.
Arbetsmyror för dem ej nåt händer,
fram o tillbaka otaliga vändor.
Vad finns att skriva om veckan gick,
jo i helgen en svamptur med bebisen fick.
Än där i skogen är fullt av de gula,
där ej det är spår utav miniskosula.
Små damer från Thailand runt skogarna far,
och där de har varit ej svamp finnas kvar.
                   
    
En saga tog slut i denna vecka,
åren tillsammans nu nog får räcka.
Runt land o rike har de mig följt,
täta och varma trots bäckar dem sköljt.
Men nu i veckan de av ålder gav upp,
när jag drog en på foten kom skaftet med upp.
Undrar om fabrik för dem regler kan hava,
får man de slänga eller bör man begrava?
Säger farväl till dessa söta små skor,
de numer i skohimlen Forbacka bor.

Glömde ju nästan att för er berätta,
vi kollade passen, Joukos var lätta.
Vi pratade även med en älgtjur,
han undrade nog vad vi var förn´a djur.
Sen som vanligt ni sett denna plats,
vi kallar den för vårat kaffepalats.

Sen sena kvällar i bussar har farit,
undras vart i Gävle hjärnor har varit.
De som ej sett deras korkade torg,
borde fylla vart hjärta i Gävle med sorg.
Hur man kan tänka så innerligt kort,
fast tanken var god att få bilarna bort.
Nu bussar kryssa bland fylltrutar fram,
o en korvkiosk i gatan se vilket glam.
Redan det har flera tillbud här skett,
kollegor till myra ej i vinter får lätt.

Får väl beklaga bilds kvalité,
fotat ifrån bussfönstret ni se.
Inte lätt att veta då ,
vad på minneskort man få.
Slutar en gårkvällsbild,
en lten resecentrumsbild.
Nu skapandet byggt opp,
lust att tigga kaffekopp.
Om det nu blir som jag hoppas,
av nästa vecka vackra bilder toppas :)

Först ju som vanligt hr myra vill varna,
alla de klena o lättskrämda barna.
När man är ute i skogen på jakt,
lyckas det bra blir djur till ett slakt.
För så är det tänkt utav moder natur,
att köttet är gott i ståtliga djur.
I september likt hästen man ryckt i sin sele,
och man börjar på resan till byn Lycke-sele.
Patrik han eldade vilt i sin kåta,
rökkött, så myrögon bli lyckligt våta.
För om det nåt man i matsäck vill ha,
det är rök-kött som smaka så himmelens bra.
    
Nästa dag över till byn...jo, Stenkulla,
på bron över dit bil en-o-en rulla.

Där i ett hus där bor Mårten med fruga,
med ungar och djur så det nog heta duga.
Undrar om man kan hitta sig dit igen,
till hus myra kalla "det lilla på prärien".
Hundar i massor o mystiska fåglar,
vad är det för sort..bäst att man gååglar :)
        

Sen dags att packa och fara,
till byn Danasjö där på jakt vi ska vara.
Och för att historien ej bli för lång,
vi hoppa till skogs med en endaste gång.
Första jaktdagen den bröt en rutin,
stor-danaberget, en promenad ganska fin.
Vädret var varmt man kom fort på en kant,
inte tusan har här hjälpt med deo-dorant.

Efter timmar i värmen det gick ganska bra,
två stycken på marken det blev denna da´.
Patrik i dag han gingo med sin Karr-(valp),
så han fick va med och plocka nån skalp.
Man såg nästan stolthet i hussen den svälla,
när Karr i spenaten så började att skälla.
         
Men nån dag till skogs ville gamm-hunden fara,
och nåde de älgar som i hans väg vill vara.
Arro är bra ja vänta ni bara,
inom 19 minuter eka ståndskallen klara.
Nära det var att en stor-ox vi fick,
men han lurade oss när i älgskock han gick.
Men inte så dumt det blev nog ändå,
efter bara en stund det på marken låg två.
Men där älgarna låg dit var långt ifrån vägen,
men man kan ringa till flottan i alla lägen.
Tror inte ens att någon blev våt,
när vi lastat de två  i en nylånad båt.
          
Ungefär som så här dagar knallade på,
sista jaktdan mer än två mil vi gå.

Till stenträskbacken o runt linjehobben,
på natt efter ont var i benen på gobben :)
Visstja höll på glömma bort Peters fin-tjur,
om man gjort det han nog har blitt sur.

Sen måste jag visa en hemsk en kontrast,
blott efter två dagar ej mer myra rast.
Nyss man ju hoppades att älgar hitta,
och vips man i byhålans  bilköer sitta :(

Men myrors flit det har inga gränser,
dock ännu på näthinnan fjällvyer glänser.
Så jobbar man duktigt så kanske nån da´,
man i schemat kan finna nån till ledig da´ :)