Detta i sanning rubrik i kubik,
när myran tänkt skriva om lite trafik.
Nåt av det bästa från denna boning,
prova den med o-lika betoning.
Som ni väl vet det är inget skämt,
små myror de jobba ju nästan de jämt,
Vill för er nu om en dag här berätta,
annandan ej alls blevo den  lätta.
Fram till kneget det blev att ta niva,
sen i bussen in han frostnupen kliva.
Väglag nu det hette ju duga,
nästan man vill ropa högt huga-huga!

Gingo väl ändå ganska så bra,
skulle ju utåt mot Harkskär idá.
Tänkte nog att det en fin tur det bliva,
men rätt som det var fanns en meterhög driva.
Gammal är regeln att fart klarar allt,
som vanligt skall regler tas med nypa av salt.
Först kom där en traktor med spännband helt nytt,
snart har vi tillverkat en småbits-snutt-pytt.
Trots att vi drog likt varma raketer,
rubbades icket buss millimeter.
Kommer nu lite bilder på rad,
till sist så blev bärgarns plånbok rätt glad.
              

Riktiga doningar krävdes förstås,
så efter nån timme igen var man loss.
Oxå ett sätt att förtjäna sin hacka,
tur att man hade båd termos och macka.
Nån dag i veckan blev oxå en tur,
försöka att pricka nåt fjäderklätt djur.
Men om inget händer det blir årets sista,
för skidorna nästan i djupsnö man mista.
Att berätta det känns nästan löjligt,
men att köra fast Niva det var oxå möjligt.
    
Några veckor av toppjakt är kvar,
undrar om det blir några skidföre-dar.
Kanske får tjädrar i talltoppen mysa,
själv får gräva fram gamla i frysa.
Hitta i skåpet nå gamla Nan-bröd,
om man smakat dom då man fallit ner död.
Men några i byn tyckte det nog var gott,
en Indisk buffé mina talgoxar fått.
        
Sen till sist här i början på året det nya,
jag önskar att Fan-clubens chef på sig krya.
För denna gång det nu nog får räcka,
vi höres igen om styfft drygt en vecka.