Om denna dag man vill ej skoja,
bäst stanna i båd slott som koja.
För från plats dit de flesta mest ber,
faller det mängder av blötsaker ner.
Skänker en tanke till djuren i skog,
där som de vandra i dagliga knog.
Funderar o undrar om deras päls,
väger dagar som denna likt nysvetsad räls.
Kanske de sitta o drömma och klaga,
jägare snälla, ta oss av daga!

Fast nu i kaminen sprakar en brasa,
och över tangentbord fingrarna rasa.
Arbetsmyror för dem ej nåt händer,
fram o tillbaka otaliga vändor.
Vad finns att skriva om veckan gick,
jo i helgen en svamptur med bebisen fick.
Än där i skogen är fullt av de gula,
där ej det är spår utav miniskosula.
Små damer från Thailand runt skogarna far,
och där de har varit ej svamp finnas kvar.
                   
    
En saga tog slut i denna vecka,
åren tillsammans nu nog får räcka.
Runt land o rike har de mig följt,
täta och varma trots bäckar dem sköljt.
Men nu i veckan de av ålder gav upp,
när jag drog en på foten kom skaftet med upp.
Undrar om fabrik för dem regler kan hava,
får man de slänga eller bör man begrava?
Säger farväl till dessa söta små skor,
de numer i skohimlen Forbacka bor.

Glömde ju nästan att för er berätta,
vi kollade passen, Joukos var lätta.
Vi pratade även med en älgtjur,
han undrade nog vad vi var förn´a djur.
Sen som vanligt ni sett denna plats,
vi kallar den för vårat kaffepalats.

Sen sena kvällar i bussar har farit,
undras vart i Gävle hjärnor har varit.
De som ej sett deras korkade torg,
borde fylla vart hjärta i Gävle med sorg.
Hur man kan tänka så innerligt kort,
fast tanken var god att få bilarna bort.
Nu bussar kryssa bland fylltrutar fram,
o en korvkiosk i gatan se vilket glam.
Redan det har flera tillbud här skett,
kollegor till myra ej i vinter får lätt.

Får väl beklaga bilds kvalité,
fotat ifrån bussfönstret ni se.
Inte lätt att veta då ,
vad på minneskort man få.
Slutar en gårkvällsbild,
en lten resecentrumsbild.
Nu skapandet byggt opp,
lust att tigga kaffekopp.
Om det nu blir som jag hoppas,
av nästa vecka vackra bilder toppas :)