Blind, döv och stum man kanske vore,
om man missat hans ankomst han Bore.
Om det kändes som Oxford var kallt,
bra mycket bättre än här var det allt.
Fast vintern den är ganska vacker ändå,
med bysse och mysse till skogs man får gå.
Hr Anders och Alice var med på en tur,
för att söka och panga små smakliga djur.
Men ofta de lura oss bort med sitt tjorv,
då är det tur att i ryggan ha korv.
                

Vissa för snö ej  är rädda,
nästan i varan äro de klädda.
Tur att hon är både starker och ung,
annars blevo nog hon rätt fram-tung.
Måste även en bild ladda opp,
när hussen bygga sin ståtliga kropp.
På menyn här idag uti skogens kök,
grillad korv utan både sås bröd o lök.

Sen veckan den krypa fram emot helg,
då var det dags att igen jaga älg.
En tio gubbar nog de slöt an,
och hundarna fort flera älgar de fann.
Skallen de hördes båd här osså där,
en kalv det sen blev med lite besvär.
För det var nog mest renan tur,
att icke dit hunno två gråa odjur.
De var på väg mot Tomas hund,
men hejdade sig så en stund.
De visste vovve man ej käka får,
så tvekade de inför hussens fotspår.
Och det var nog deras klaraste lycka,
 om Tomas fått se dem i hunden hans rycka...
Vid pass 128 de gå ut Johan såg,
som vargpasset det nu ska kommas ihåg.
        
Så efter det ändå ganska lyckliga slut,
så sa lövåslaget -årets älgjakt är slut.
Det känns ganska tidigt men skönt att få läsa,
att en gång fick glupande ulvar lång näsa.
Sen bara myror må åter få slita,
om söndan man halkade runt i det vita.
Men ibland bakom ratt lyckas man fota,
vissa de tror väl vi ej gör ett jota.
       
Tyvärr så var det någon kollega,
som hittade sig en fin skogsbodega.
Men som tur var i vallervilla,
ingen gjorde sig så illa.
    
Nu är dags att bära så in,
något av björk som passa kamin.
Så gott folk.. nu njut av vinter,
men se så upp så ni inte slinter !