Sommartid
Mitt i denna sommartid,
knappt för myror finnes frid.
Ej ens tid för liten fika,
jobba, slita sammalika.
När sen sommaren tar slut,
en liten stund de vila ut.
Men i helgen må ni tro,
storstadsmyror då här bo.
Vi lyss till skogens sätt att viska,
for hit och dit o prova fiska.
Kerstin med lillgubben Anders,
fått eget zoo ja se på fanders.
Skulle ut med firmans båt,
i Mimi där blir ej foten våt.
Stadig i båd hav o fors,
ligger nu i Oslättfors.
Anders är en trygg kapten,
bommar då och då en sten.
Har ju flera bilder plåta,
där vi färdas i det våta.
Men inte fick vi någon fisk,
är väl knappast någon risk.
De vill lämna sköna spat,
o bli huvudrätt på fat.
Men vi gör väl som de vill,
och tänder på en egen grill.
Fotar ochså liten prick,
bild på fiskjuse vi fick.
Tackar här för trevlig dag,
knallrött skinn och välbehag :)
Kvällen sen var varm och skön,
i ett glas finns svalkans lön.
Ni som känner glas igen,
snart vi är på pub just den.
Flera såg nog att det gott e.
fram han kom vår igelkotte.
Fast han muttrade vad katten,
när han blott fick fat med vatten.
Tänkte måste passa på,
innan barnjagning man få.
Ni historien inte känner,
barn o kottis är ej vänner :)
När sen storstacksborna rest,
här blev tomt ja nästan glest.
tog på kvällen kafferunda.
till sandviken via årsunda.
Juoko skulle bygga grill,
med goda råd man hjälpte till.
Sen en tur o hem till kimmen,
odlar fisk i stora stimmen.
Ej med spö här gå på jakt,
tuffe grim är på sin vakt.
Tackar nu för denna gång,
promenadmyra nu är på språng.
När ni njuta sommarns fester,
tänk på oss utan semester :)
Inspirerad av Kimmens bloddrypande berättelser om cykelturer runt landskapet pumpade jag i afton min stolta springare. Arbetet med att försöka få luft i det vrånga framhjulet hade i och för sig räckt som motion men vad tusan... En tempofylld tur runt Näsbysjön var planen. Vid passerandet av riks 80 hade jag nått maxpuls och vid ABB hade jag börjat få ont i röven. Turen visade sig bestå av en konstant uppförsbacke med undantag av 300 meter vid Västerbergs folkhögskola på hemvägen. Typiskt att den enda möjliga draghjälpen var två fuskande äldre damer som körde ifrån mig vid Nor. Givetvis betraktas det som fusk att inte ha krånglande växlar på cykeln. Det händer massa roliga saker när man cyklar, jag fick t ex plinga åt en katt som ämnade passera i farlig närhet av min framskenade massa. Vid lemstanäs kunde man oxå lyssna till bingoutroparens nasala stämma. Mycket vackert. Förbrände inte ett skit ehuru jag hade samma hål i livremmen vid hemkomsten. När jag under utnyttjande av cykelns lägsta växel spurtat uppför backen vid Ulf Larssons fd mack i 4 km/t och efter en stilfull Le Mans-sväng in på gården ska göra ett spänstigt avhopp. Visar det sig att en cirkulär muskel centralt placerad är på gränsen att krampa varför jag nästan kolliderar med vedstapeln då tilltänkt ben knappt går att lyfta. Fylls av beundran vid tanken på att vissa cyklar runt en betydligt större sjö. Dock torde det bli svårt att få undertecknad att förstå varför...Enda bestående minnet är väl att bakpartiet förmodligen skulle väcka ett visst mått av beundran i ett babian-hägn.
Imorgon blir det en promenad i stället :)
Hälsningar eder ödmjuke cykel-myra
hej hittat din blog!
Det är lina! HAHA...
Fin blogg!
Du kan ju kolla min 2. :)
