Äntligen tog kylan slut,
tappra män till skogen ut.
På fredan verkar allt att stämma,
stygga solen stannar hemma.
Vissa gillar mulet väder,
särskilt om man e´ en tjäder.
Så med hud som garvat läder,
vi drar på oss kronans bräder.
                              

Till början såg vi blott nån orre,
svårt att pricka likt ekorre.
Kom ej heller nära nog,
innan de fick fart o drog.
Mest av alla Alice slita,
knappt stack upp ut ur det vita.
När hon klev bom på skid-spår,
hon jämt i U-snöläge går.
När vi sen byta till nytt ställe,
kolla nosen på hundskrälle :)

Dags att kropp i riktning bygga,
så vi blivo runda, snygga.
Hur gör man detta utan tjorv,
far till stugan, grillar korv.
Utanför vår lövåshydda,
det smakar mums helt utan krydda.

När korven sen gett kraft till arm,
och termoskaffet gjort oss varm.
Än vi inte slut på hopp har,
att Ekman glömt nån i en topp kvar.
Sen när timmen blev rätt sen,
det satt fåglar på var gren.
Anders på den första bomma,
sa att hylsorna var tomma.
Men herr myra ska ej skratta,
på nästa smög han som en kratta.
Ville ej i djupsnön åla,
att de då flyger får man tåla.
Men till slut så har vi tur,
lyckas knäppa varsitt djur.
Man kan säga om man vill,
att myras bössa overkill.
Tjäderprick med nie-tre,
vad säga alla proffs om de`.

Här borde dagen sen ha sluta,
men även Anders fick en skjuta.
Han lyckades att in en lobba,
så inte fick jag honom mobba.


Men tyvärr är korta vinterns dar,
men denna vi i minnet spar.
På hemmet då på ålderns höst,
just dar som denna skänka tröst.
Vi då blott fånga whiskeypinne,
och ler åt detta jägarminne.